long time no see (jag tänkte att jag skulle ta tag i det här ännu en gång)

som resten av sverige (eller åtminstone den del som vill iaf känna sig en smula intellektuell och påläst och hela den svängen) har jag varit ute och köpt mig ett ex filter.

jag hoppades så. så. men alltså...nej? jag har inte läst mer än drygt halva än men jag tror det räcker. reportagen är förvisso snygga och välredigerade, texterna sitter ihop fint och jag tvivlar inte på kvaliteten på researcharbetet eller så. men jag trodde att poängen var att det här skulle vara knäckande och hyperrelavant och överraskande? jag trodde att vi skulle få saker berättade för oss som vi inte redan visste? jag trodde att vi skulle slippa få läsa rena betraktelser, yta och image och glansiga uppslag, väntade mig mer köttätande bakterie än taktilmassage liksom?

jag kan inte se hur ett, vad - typ 16? - sidor långt rep om en restaurang som må eller icke må få en michelinstjärna berättar något som jag behöver veta oavsett hur välskrivet sagda rep än är? samma sak med carl lundström-texten; vad är det någon försöker berätta för mig här egentligen, killens historia i all ära men vilken vinkel är det man försöker driva, vad finns det här som inte finns tillgängligt i vilken internetuppkopplad dator som helst?

filter känns helt enkelt inte angelägen. det är så simpelt och så trist.

f.ö. anser jag att de kortare texterna är direkt dåliga, jag fattar ju att man väljert att lägga mest fokus på de längre inslagen, på det som rimligtvis ska bära tidningen, men det betyder ju inte att man bara kan skita i resten, det är väl ändå inte meningen att det ska vara som att läsa sydsvenskan eller frida om man nu ändå ska välja att skriva om mainstreamartister som kleerup och marit, nånting annat hade man väl ändå i åtanke?